Läraryrket är komplext och mångfacetterat. Ämneskunskap är en del av yrket. Ledarskap ett annat. Att lära eleverna om sitt eget lärande är en utmaning som heter duga.

Vi ställde följande fråga till våra ettor "Kan Annika lära sig att hoppa hopprep?" Det spontana svaret var entydigt. "Ja, det kan hon, om hon tränar." Vi funderade tillsammans över hur ofta hon skulle träna, hur långa pass och vilka förmågor som skulle utvecklas genom träningen. 


Nästa fråga "Kan Annika lära sig att räkna komplicerade tal?" fick ett nästan lika entydigt svar. "Ja, det kan hon. Men hon måste räkna mycket." Vi kunde sammanfatta elevernas resonemang med att man både kan lära sig att hoppa hopprep och räkna komplicerade tal - om man vill och om man tränar. Våra elever menade alltså att man kan träna både vaderna och hjärnan, vilket ledde oss vidare till nästa fråga: "Är talang och intelligens medfödda och oföränderliga egenskaper?"



Enligt professor Carol Dwecks kan elever prestera bättre om de ändrar tankesätt. Hennes forskning visar att elever som tror att hjärnan utvecklas när man anstränger sig presterar bättre än de som tror att talang är avgörande. Growth Mindset handlar om att talang och förmågor kan utvecklas medan Fixed Mindset handlar om att talang och förmågor är statiska. Att se sina egna mentala resurser som oföränderliga kan tveklöst sätta käppar i hjulet i kunskapandet. Så hur förhöll sig våra elever till den här informationen? Hur tänkte de om sitt eget lärande och sitt eget "mindset"?

Även om våra elever sa sig hålla med om att talang och förmågor kan utvecklas, så är det ju en viss skillnad i att hålla med om ett resonemang och att faktiskt införliva det i sitt eget agerande och sin egen lärprocess. Frågan är ju hur vi som pedagoger kan jobba med elevernas tankesätt. Hur får vi dem att vilja utvecklas, att se utmaningar som tillfälle att lära? Hur får vi dem att lämna sin "comfort zone" och att med uthållighet anstränga sig för att nå sina mål. Hur får vi eleverna att hantera ett "dåligt" resultat genom att hitta strategier för att utvecklas istället för att oroa sig över "dåliga" betyg?

Under läsåret har vi haft Growth Mindset som en utgångspunkt i det individuella samtalet med elever som "fastnar", som inte lämnar in och som hittar olika undvikarstrategier. Vi har pratat om deras egen inställning till ämnet. Vi har pratat om att även en "icke fulländad inlämning" alltid innebär en lärtillfälle. En icke inlämnad uppgift ger däremot inget lärtillfälle. Vi har pratat om att fokusera på lärandet istället för på betygen, att se feedback som en möjlighet att utvecklas, att vara uthållig och envis.  

En del diskussioner har lett till att elever har ändrat inställning. Andra diskussioner har varit utan framgång. Vi försöker att se dem som ett lärtillfälle. Vi försöker vara uthålliga och envisa. Vilket mindset har vi? 


Nyfiken på en heltäckande lärobok i svenska för gymnasiet? 



Kika på: