Vi pratar om våra tonårsbarn och deras skolgång, om läxläsning och om utmaningar för tonårshjärnan som behöver hjälp med överblick och planering framåt. Vi känner igen oss i varandras berättelser. Den ena tonåringen behöver hjälp med att ta ut satsdelar. Hon letar efter uppgiften på golvet bland strumpor och sminkborstar och en hög av utspridda papper för att sedan fortsätta sökandet i väskan. Till slut hittar hon den ihopknycklade uppgiften. Den andra tonåringen har en fråga om samhällskunskap. Han öppnar lärarens ämnesblogg, klickar vidare på den aktuella uppgiften som länkar till en länk, som går vidare till en annan länk och ett par klick senare har han gått vilse. Vi föreslår att de hämtar sina läroböcker så att vi kan få vägledning. De använder ingen lärobok. Deras lärare gör sitt eget material. Våra tonåringars skoluppgifter föranleder en diskussion om lärobokens vara eller icke vara. Har den spelat ut sin roll eller är den kanske viktigare än någonsin? Och hur förhåller sig läroboken till digital teknik?

I dagens informationssamhälle ligger elevens utmaning i att förhålla sig till ett överflöd av information och att inte gå vilse på vägen. I en lärobok har författaren lagt ner tid och tankemöda på att göra en avgränsning och ett urval av informationsbruset så att eleven möter fakta, begrepp, teorier, modeller, exempel, analyser, problematiseringar och övningar som är anpassade efter kursens centrala innehåll och kunskapskrav. Den kunskap och de färdigheter som lyfts fram i läroböcker är anpassade för eleven och innehållet är dessutom granskat av förlag, redaktörer och sakkunniga för att hålla en hög kvalitet. I läroboken finns också en genomtänkt ordning på kursens olika delar för att underlätta inlärningen och för att eleven ska få en översikt och en helhetsbild. Det knöliga lösbladet med satsdelar hade blivit begripligt i sitt sammanhang. Läroboken innebär helt klart flera fördelar för eleven. Men hur går det då för alla kreativa lärare som vill göra sitt eget material? 


Vi kan förmodligen enas om att det finns en kultur i den svenska skolan som säger att läromedel hämmar kreativiteten och att en lärare som gör “sitt eget material” är nyskapande. Många gånger handlar ett eget material om att läraren kopierar innehåll från olika läroböcker. Kopior fogas samman i ett klipp-och-klistra-dokument som kopieras och delas ut till eleverna. Har man tur är alla i klassen närvarande när stencilen delas ut och knölas ner i väskorna (om de når dit) och har man tur sparar alla eleverna stencilen för att ta med rätt stencil till rätt lektion. Då slipper man göra en avstickare till kopiatorn med andan i halsen. Har man tur slipper man helt enkelt att lägga onödig tid på att klippa, klistra och kopiera och i stället lägga tid på att undervisa. Något som förmodligen också gynnar eleven.


Att vara kreativ som lärare handlar inte om att kopiera papper eller posta länkar. Att vara kreativ som lärare kan snarare handla om att kunna identifiera elevers behov och att göra ett klokt urval från ett “pedagogiskt smörgåsbord”, för att hitta lämpliga metoder och modeller i undervisningen. Man kan alltså vara kreativ och ändå använda läroböcker i undervisningen. Kreativitet och läroböcker är inte varandras motpoler. Däremot är det relevant fundera över relationen mellan läroboken och modern teknik. Motsäger de varandra?


Om en digitalisering av skolan handlar om att ge eleven smarta verktyg för att träna färdigheter och förmågor eller för att lyfta lärarens pedagogik - då fyller de en viktig funktion tillsammans med läroboken. Smarta verktyg kan handla om att eleven delar dokument så att läraren i realtid kan ge återkoppling. Kanske eleven tränar på att sammanfatta information genom digitala mindmaps eller kanske läraren utvärderar en genomgång med hjälp av formulär eller skapar ett prov i en digital plattform och så vidare. Men en digitalisering som syftar till att ersätta lärboken för att eleven ska ha tillgång till all världens samlade information tycker vi är fel väg att vandra. Mer information behöver nödvändigtvis inte vara bättre. I vår rädsla för att begränsa eleverna i förhållande till informationsbruset kompletterar vi med ytterligare en länk, ett youtubeklipp, en blogg eller en vlogg för att liksom vara på den säkra sidan. Allt ska med! Risken att eleven går vilse är stor.


Vi måste våga göra ett urval och en avgränsning för att kunskap ska bli greppbar för eleven. Läroboken är ett ypperligt verktyg för detta. Läroboken tar med eleven på en kunskapsresa där start och mål är tydliga och där vägen till slutdestinationen är genomtänkt. Läroboken ger eleven en samlad bild av kursen och dessutom möjlighet att utvecklas och utmanas på vägen. Med en lärobok får tonårshjärnan en hjälp på traven med att skapa överblick istället för att förvirras i ett kaos av stenciler eller länkar. Du som pedagog har tid att vara kreativ på riktigt och lägga tid på att utveckla din undervisning istället för att kopiera och länka vidare. Låt läroboken vara en bas i undervisningen och låt tekniken finnas som stöd.